Kenth Bender Blogpost - 2019-02-23  


Please, if you don´t read Swedish, use Google translation,
select your language, upper left corner.






Blogpost  - 2019-02-23 
Konst & KulturInitiativet - Mänsklighetens Värdighet

Välkommen tillbaka!

Först vill jag tacka dig som besökt websidan, särskilt under denna inledande period efter uppehållet sedan mars 2018. Jag hoppas du finner information som är intressant och angelägen och gärna kommer tillbaka. Det känns därför mycket hedrande och meningsfullt att fortsätta arbetet. Websidan registrerar nu besökare från 50 länder, jag är oerhört tacksam för att just du är här.  

Jag har uppdaterat en hel del på websidan och fortsätter oförtrutet. Hoppas det inte orsakat dig några olägenheter. 

Planen är att i slutet av varje månad skriva en text på denna blogsida. Antagligen kommer det att misslyckas ganska många gånger. Förmodligen kan jag inte hålla fingrarna borta utan noterar kanske då och då något som inträffat eller som jag gärna vill förmedla. Så när du har några funderingar, skicka gärna dessa. Fyll i formen här nedan, så kan övriga besökare ta del av dina kommentarer, din berättelse, historia eller frågor. Jag skall efter bästa förmåga försöka besvara eller kommentera. Jag har ganska mycket på listan som jag kommer att ta upp efterhand, så det är lika bra att vi hugger in på en gång...

Kanske har du ställt dig frågan; 'Hur skall det gå till?'
Hur skall det går till med; Konst & KulturInitiativet - Mänsklighetens Värdighet?

Jag gjorde, inte särskilt vetenskapligt, men jag gjorde en del efterforskning för en tid sedan, den visar att samtliga nationer över världen har militärt försvar. Det finns några få undantag hos mindre ö-grupper. De har pga sin storlek valt 'polisiärt försvar'.

Hela frågeställningen; Varför 'nödvändigheten' av militära vapen, med alla de torftiga politiska argumenten genom åren? Varför slog de rot för drygt 30 år sedan, strax efter att jag började med måleriet. Varför just då, det vet jag inte. Jag har inget konkret svar. Antagligen utlöste måleriet något som låg, eller legat lagrat undermedvetet under en kortare eller längre tid. Jag vet fortfarande idag inte om det fanns något särskilt befruktningsögonblick. Det enda jag har från den tiden är ett svagt minne av; 'vansinnet' med dessa vapen!

Precis som många andra människor, var också jag emot. Klart man skulle vara emot på den tiden, det var antagligen mer PK, men aldrig 'för' något alternativ. Minnet verkar nu vara på sparlåga. I mina 'lugna och fina' genomtänkta stunder, likaväl som vid ilska och vrede över närvaron av dessa militära vapen, blev det inte mycket mer än några lokala insändare. Notera att jag endast säger; 'militära vapen'. Jag anklagade inte någon för någonting, vid den tiden. Det kan beror på att jag aldrig såg de samband som efter den perioden har utvecklats till det de är idag. Särskilt inte i relation till 'mänsklighetens värdighet'. 

Det var som om denna tidigare 'historiska' tidsperiod i någon mening var 'självalstrande' av militära vapen. Vapnen verkade tillverka sig själva och var programmerade för att de strategiskt skulle placera sig på en given plats i världen. Det fanns aldrig någon ansvarig bakom vapnen. Under denna period, utifrån min minnesbild idag, var det sällan eller aldrig någon över världen som lyfte frågan särskilt högt för att vi skulle förstå a) fanns det något meningsfullt med framställning av dessa vapen b) vad de skulle användas till när de inte brukades c) vilken nation antogs vara mottagare av vapnens användning och d) hur avsändaren resonerade kring konsekvenserna vid användandet av dessa vapen. 

Jo, det fanns en fredsrörelse, men den rörelsen accepterade, som bekant, närvaron av vapen, bara de inte användes. Det är antagligen därför det benämns fredsrörelse. Det påminner en del om liknande märkliga resonemang som FN befinner sig i men inte gör något åt. Krig är tillåtet bara man inte 'går över gränsen' och genomför några av FN:s fastställda krigsbrott. Eller så var jag för ung för att förstå poängen med militära vapen, eller så kanske det var just 'DET' - att jag var mot vansinnet med militära vapen. Det var själva 'mot'-et som blev den hindrande kärnan.

Det finns ett fenomen inom hjärnforskningen som jag återkommer till och som förklarar varför att vara 'mot' någonting, att fokusera på något som man vill undvika, något som INTE är önskvärt, sällan eller aldrig  fungerar om man vill att motsatsen 'X' skall inträffa

I jämförelse kan vi titta in hos sorgebarnet svensk grundskola. En ständigt pågående debatt sedan decennier om elevernas svaga resultat. En fråga som jag aldrig hört i skoldebatten, trots att jag arbetat många år i skolans värld och den är; grundskolans fokus befinner sig i häradet av att uteslutande arbeta för att 'undvika' det man inte vill ha, det som inte är önskvärt. Skolan är alltid på väg 'bort från'. Svensk grundskola är inte på väg 'till' något.

Världens politiker är alltså mycket tydligt stillastående i tankeverksamheten när det gäller militära vapens närvaro. De är inte på väg 'till' något, de vill uteslutande undvika något, och deras självbegränsning leder uteslutan till, -vapen. Det är det enda språk de förstår, de når aldrig någon annan ekvation. Därför använder de det frekvent. De saknar alternativ eftersom de aldrig anträder 'reflektionens' nödvändiga domäner. Det är samma tankenivå som propagerats av deras föregångare, utan reflektion. Det är politikernas snäva, men framförallt svaga tankeverksamhet över hela världen. Frågan vi kan ställa; varför accepterar vi att valda politiker utsätter oss för den enorma risk dessa vapen innebär? Varför accepterar vi att valda politiker prioriterar militära vapen på bekostnad av den nationella befolkningen, på bekostnad av mänskligheten?

Vi befinner oss omkring 1986, -87, -88, och världens politiker (och mänskligheten) hade befunnit sig sedan 1945, i det som fick benämningen 'Kalla kriget', efter andra världskrigets slut. Mänskligheten hade levt med det ständigt överhängande hotet av militära vapen initierat av världens politiska ledare, demokratiskt valda, eller diktatorer med sina kuvade marionetter bland militärer och polisväsende.

Politikerna över världen fortsätter idag att uttala sig och agera i olika avseenden. Ibland kan det verka ganska väl underbyggt, i andra fall, tyvärr inte särskilt ovanligt, möter vi det traditionella hyckleriet. Det har bl.a. uttalats i EU, om jag inte har missuppfattat det hela, behovet eller önskan om att det nu är dags igen för en fredsrörelse. Vad säger man?

Du har antagligen hört talas om ’Förväntanseffekten/Pygmalioneffekten’?
I SVT:s dokument utifrån, oktober 2017, uttalade EU:s kvinnliga företrädare i utrikesfrågor, Fredericka Mogherini; ”Vill du ha fred – Förbered för krig”. Vad är det politikerna fortfarande inte förstår? Detta är exempel på uttalande som lätt får människor att ge upp. Det är också ett mycket tydligt exempel på en politiker, om än något överraskande, en kvinna, som medverkar till att underhålla lögnen om behovet av militära vapen. Och dessa politiska företrädare är också, i någon mening valda. 

Vid den svenska regeringsförklaringen, januari 2019, talade Statsminister Stefan Lövén om att öka försvarsbudgeten. I en dokumentär om Utrikesminister Margot Wallström, nämnde hon önskan om nedrustning. Två ministrar i samma regering med olika perspektiv. Ganska intressant.

Först planerar politiker över världen, därefter uttalar de sig och slutligen agerar de. Sedan undrar de ’varför’?! De förstår ingenting. Det är som om de möter en ’värld’ hos mänskligheten de aldrig tidigare har upptäckt, än mindre reflekterat över. Brist på reflektion är många gånger ett genomgående tema hos majoriteten politiker över världen. De verkar dessutom att ha besvär med att se adekvata samband. Konsekvens-resonemanget uteblir. 

För mig är detta uppenbart, dagens politiker har uteslutande tagit över sina föregångares teser från de historiska grottorna dvs. ingen reflektion. De menar uppenbarligen att mänsklighetens natur kräver militära vapen. Nej, nej, det är inte mänsklighetens natur, det politikernas natur, omognad och oförmåga att se konsekvenserna av sin vapen-fundamentalism. Hur kan vi veta detta? Det är ALLTID civilbefolkningen som får betala priset vid krigshandlingar.

Trots gårdagens och dagens politikers bristande tankeverksamhet och agerande, lyckades 1989, USA:s President, George Bush d.ä., och Vice president, Ronald Reagan, tillsammans med dåvarande Sovjetunionens ledare, Michail Gorbatjov, komma överens om att avsluta kalla kriget och nedrusta. Berlinmuren föll och flera länder påbörjade en nedrustning och avveckling. Sverige och ytterligare några länder avskaffade värnplikten. 

Regementen lades ned och äntligen kunde vi se en ljusning efter andra världskriget. Tänk, det gick att lösa när reflektionen hos dessa politiker fick utrymme att växa. Politiker som hade förstått vansinnet. Vad är det 2019 som politiska ledare fortfarande inte förstår? Än en gång, trots kalla krigets upphörande efter andra världskrigets slut, har över 60 krig förekommit. Åter igen, vad är det politikerna inte förstår?

Civilisationens historia handlar i hög grad om den skapande människan. Men tyvärr också av en krigisk del, också av människan. Som en dåres försvarstal upprepar jag; det är inte mänskligheten som orsakar hot om eller krigets handlingar. Det är genom i bästa fall, demokratiska val, valda politiker som dagligen smörjer och underhåller världens negativa tillstånd. I sämsta fall av diktatorer.
En diktator är i mina ögon en ynklig figur. Han skulle aldrig kunna agera i denna position utan hjälp och stöd av militär och polisväsende i respektive land. Hur är det möjligt att en diktator kan driva polis och militär framför sig? De är naturligtvis i symbios, med korrupta privilegier. Hur är det möjligt att polis, militär och säkerhetstjänster lånar sig till detta, - emot den egna befolkningen? 

För ca 30 år sedan, innan kalla krigets upphörande, när jag började fundera på dessa frågar, hamnade jag automatiskt i tankar om ’vapenträsket’. Automatiskt var jag som en självklarhet emot eländet i världen. Jag var aldrig ’för’ någonting, som alternativ, eftersom jag aldrig såg alternativet. Idag kan jag se det jag inte såg då. AID-M Watch™, är naturligtvis relaterat till militära vapens närvaro, men endast som utgångspunkt. Därefter måste man flytta fötterna.

Om jag fokuserar på utgångspunkten, för att jag vill undvika det, kommer jag att stanna där för alltid, eller så länge jag har mitt fokus på det jag vill undvika. Precis det som politiker dagligen ägnar sig åt och på samma sätt som deras tankeverksamhet historiskt förgyllt deras företrädare med slagord och propaganda, med lögner om nödvändigheten av militära vapen. Idag har jag alltså flyttat fokus ’till’ det jag vill ha istället. 
Och det är precis här jag har min position: Konst & KulturInitiativet – Mänsklighetens Värdighet! Det är vad handlar om. 

Jag stannar i denna del för denna gång.

Fortsättning följer...


För några år sedan började jag skriva en text och jag publicerar den här i små portioner, - håll tillgodo.

…och
världen tar time out
eller
ämbetets förtäckta mantel

Med varmt hjärta tillägnad dig
- du ädelsten av mänskligheten -

FÖRE FÖRSTA DAGEN

 - Så börjar legenden –

Jag menar kort och gott,
efter alla dessa år är det inte särskilt logiskt, klarsynt eller fruktbart
att sitta kvar vid vaggan i den rigida omfattning som redan omfattat
mer än 25 550 dagar,
nynna det atonala mantrat ännu en generation
och trots bismaken och den uppenbara frontala kollisionen varje gång,
förvänta sig en annan utveckling


Saken är den när tingen blir tankar; även om stämbanden är i god form är det inte tillräckligt att bita av den starka pepparn lite grann, trots att läpparna kanske vidgas utöver den kosmetiska sfären. Du märker sannolikt snart att de bara kommer att vibrera blekt utan att uttrycka varken anspråk, ambition eller aktning. Efter en kort betraktelse skulle jag därför närmast beskriva det som att det är besvärande att inte se vad världens ledare; politiker och religioniker, egentligen döljer bakom de slutna ögonlocken, de påtagligt förfrusna syrefattiga intellekten och känsloliven. 

I dessa överhängande frågor har vi inte längre något behov av hyckleriets transparens eller om vi föredrar det omvända, tranparensens hyckleri, att förlora ännu en dag. Sedan decennier kan vi av utfallet ändå förstå ledarnas plikttrogna och inristade nitälska med all avsaknad av mänsklig följsamhet. En irrlära i direkt konfrontation mot mänskligheten. Med tanke på hur ledarna agerar krävs ganska omfattande ansträngning för att förstå och betrakta dem som representanter för det som allmänt anses vara den högst stående arten i civilisationen. Därför är min angelägenhet; är det möjligt att vi kan ta tidpunkten för given att föra ridån åt sidorna? Tyvärr kan jag varken se eller på annat sätt uppfatta att någon av ledarna i civilisationen har några förgivettagande avsikter just nu. Inte en stavelse med någon ansats till kärna som betonas, inte ens ett försök till prestation av en tonlös coda. Varje försök av mänskligheten till omdaning avvisas med oavbruten kraft av de ansvariga ledarna trots att de rimligen bör vara kapabla att inse att de är skyldiga att redovisa räkenskaperna. 

Tidpunkten skapas följaktligen, men ledarna är inte i stånd att utföra denna ordning eftersom deras fokus befinner sig i ett annat luftrum. Ledare som med eftertryck till och med undertrycker den atonala efterklangen. Orsaken står otvetydigt att finna i den sedan decennier tungt sargade passagen. Aldrig implementerad, men sedan homo-sapiens begynnande utveckling, en väntande och genomförbar ´duo-kultur’. Mänskligheten har i de bästa avsikter genom, i bästa fall, demokratiska val överlämnat sitt förtroende till världens ledare i föresatsen om en samklang mellan dess företrädare och den nation de representerar. Men där vald ledare i varje land och stat, i varje högsta enskilda ämbete, i förväg genom ömsesidigt underförstådda förutsättningar, därefter i direkt motsats plundrar och förhånar överenskommelsen och raserar förutsättningen. Politikers- och religionikers förkrossande misstag i generationer när de ser sitt ämbete i relation till ett kollektiv som inte existerar, aldrig har existerat och aldrig någonsin kommer att existera. 

Ett fiktivt fenomen och felsteg som inte kan kommuniceras. Snarare en överarbetad tro på politisk förtäckt frälsning. En företeelse som till och med saknar marginalens utrymme att bjudas in. Ett mentalt urvattnat embryo och sinnestillstånd av en negativ hallucination förvandlad till en synbart grå, men abstrakt massa utan ansikten. Därför är varken politiker eller religioniker den väl gödda tillgång de tror sig vara i detta avseende. Den oupptäckta, som bär på förutsättningen för lösningen, är enligt legenden den existerande i dess konkreta, köttsliga och fysiska form som i decennier stått väntande för dörren. Symfonin i den lättillgängliga och kommunicerbara enskilda unika individen. Det är inte kollektivet, det är individen, den enskilda människan, som är cellen och den mänskliga organismens kärna på jorden. Den av ledarna obestridligen aldrig upptäckta individen som är bäraren och därmed passagen till världens betingelser. Redovisningen i detta verk är en komposition som också visar att mantlarnas ledare i direkt konfrontation mot civilisationen, har formulerat och konstruerat sina ’ismer’ med en konsekvens som genererat en pandemisk infektion genom det kollektiva perspektivet. 

...fortsättning följer | Blogpost 2019-04-18



2019-02-01


Hej igen,
Nu börjar resan, och destinationen är... 

Kanske är det så att 1 februari 2019, är ett datum väl värld att komma ihåg.
Kanske är det så.

Välkommen att följa med, det inte bara berör DIG. All text jag skriver om detta ämne är indirekt riktat till dig. Ja, egentligen är det dig det handlar om från början, vi måste bara ta en 'liten omväg'. Eller så kanske det är mer korrekt att säga; det löper två parallella vägar, varav du, och jag också, färdas på en av vägarna.

En företeelse, ett fenomen eller om vi har en föreställning om något, befinner sig alltid vid den punkt där vi har vårt fokus. Det väl kända uttrycket bekräftar därför; 'Ett problem är ett problem så länge vi beskriver det som ett problem’. ’En utopi är en utopi så länge vi beskriver det som en utopi’. ’En omöjlighet är en omöjlighet så länge vi beskriver det som en omöjlighet’.

Det finns naturligtvis fler alternativ, men jag tror det är tillräckligt för att visa på det perspektiv vi utgår ifrån. Där vi placerar vårt fokus, det är så vi kommer att förhålla oss till ett fenomen eller företeelse. Det är utifrån detta 'X' , vad det nu är, vi kommer att tänka och agera. Det vet vår egen hjärna som kommer att påminna oss att 'det är så det är'. Och hjärnan påminner oss hela tiden med olika saker som matchar just det tankemönstret.

Det jag syftar på är den värld vi lever i just nu och där allt fler tycks uppfatta att den inte är så muntert för tillfället. Både i radio och tv ser och hör jag det som att folk uttalar både sin oro och ilska. Det är olika inslag om säkerhetsrisker eller hur vi skall agera 'Om' det händer.

Antagligen sitter det miljoner människor framför tv apparaterna över hela världen och har ungefär samma uppfattning. Dvs. de svär över en politiker här och en där, såvida det inte är fråga om terrorism. Jag kan naturligtvis inte veta, men eftersom jag tror människor om gott, så är jag inne på linjen att fullständigt vanliga, normala människor inte hyllar att det finns militära vapen i varje land, med alla de risker det kan innebära. 

Då och då är det någon som uttrycker; "Kanske kan jag göra världen lite bättre genom att göra X". Just detta uttryck har jag hört många gånger under många år men inte har världen förändrats särskilt mycket. 

Det var precis så jag själv tänkte för omkring trettio år sedan. Men vad blev det av det, ingenting. Jo, jag skrev några insändare i min ilska och den ende som reagerade, det var Kyrkoherden i församlingen. Tiden gick och tankarna blev allt mer urvattnade och till slut så var de borta.

Men så hände något 1989, som du förmodligen kommer ihåg, ja, om du är i den åldern. Eller så kanske du har hört talas om det, kalla kriget upphörde. Det finns lite olika datum för detta. Jag har sett både 1989 och 1991. Det kanske inte är viktigt i sammanhanget, men det är ungefär trettio år sedan.

Sverige och en del andra länder lade ned flera regemente och avvecklade värnplikten. Kalla krigets avslut blev en förlösning från många års spänning och osäkerhet. Sovetunionen kollapsade, Berlinmuren försvann och världen blev ganska mycket ljusare.


2019-01-30

Bästa besökare,

Nu är jag tillbaka. Websidan har varit parkerad sedan mars förra året, 2018, hm vad tiden går, snart ett år. Även måleriet har varit parkerat. Jag har ägnat mig åt ett nytt projekt som jag egentligen påbörjade för ca 30 år sedan. Tyvärr hittade jag då, omkring 1986-88, aldrig någon väg framåt. Det var bara 'mot' och undvikande. Idag tror jag att vet jag bättre. Skall det finnas någon möjlighet till förändring måst man vara på väg 'till' någonting, 'till' det man önskar eller vill ha. Risken är annars att man fastnar i det som man vill undvika.

Projektets namn: 
Sv; Konst & KulturInitiativet - Mänsklighetens Värdighet Watch™
Långt och krystat. Jag har valt att förkorta det: AID-M Watch™. En förkortning hämtad från engelskans; 
Eng; The Art & Culture Initiative - Dignity of Mankind Watch™. Jag provade en förkortning på svenska, men jag tyckte att det rullade bättre på tungan med engelska språket. Dessutom är kanske engelska lättare för många utanför Sverige och svenska språket.

Jag tror att jag nu har hittat vägen och kommer efterhand att publicera pågående arbete och hur det utvecklas bl.a. här på websidan. Hoppas du känner att det är angeläget och vill följa med på resan... 

Om du har några frågor, kommentarer eller förslag angående någonting på denna sida eller vad som helst angående AID-M Watch™ eller något annat, vänligen maila mig: kenthbender@fine-art-bender.com 


Kommentera gärna ovanstående eller bidra med din historia eller berättelse

Dela Med Dig!


Tillbaka från Blogpost 2019-02-23 till
Index eller Site Map